våra tibetanska vänner kom över på en kaffe och en dans. pepparkakor blev ätna och armar blev avslitna. tamburinens förbannelse var kvällens samtalsämne och alla var vi glada åt att äntligen få mötas. långa vägar hade våra vänner färdats och vi själva hade fått ett par duster och några portioner svårigheter genom våra trapatser i grottan. på lägerelden kastade vi gamla visor och minnen som inte längre vi kände var oss till rätt. vi skrattade, skojade och visslade i små handgjorda pipor. Inte var det väl ändå så farligt att några barn längs resans gång blivit slitna i stycken och uppätna av en varg. Alla ska vi väl en dag bli uppätna av vargar skrek vi och tyckte att livet var väl ändå gott!